Johan Theorin – Sankta Psyko

Johan Theorin bjuder i sin 4:e roman på en ganska mysig rysare. Handlingen går visserligen oerhört långsamt och växlar mellan vardagen och en massa smygande i mörka källargångar. Stämningen håller däremot en jämn känsla och sitter kvar boken igenom. Varje steg framåt i boken motsvaras även av en återblick till huvudpersonens förflutna där vi får veta allt mer om hans egna mörka sidor.

Jan Hauger söker jobb som förskolelärare på förskolan Gläntan. Förskolan är speciell på så sätt att den ligger bredvid psyk-hemmet Sankta Patricia där barnens föräldrar är intagna.

I Jans jobb ingår det att ta med barnen genom en underjordisk gång till besöksrummet där de kan umgås med sina intagna föräldrar. Personalen är strikt förbjuden att ställa frågor till barnen men Jan vill så väldigt gärna veta om ryktet att hans stora kärlek Alice sitter där. Men det är inte bara Jan som har dubbla avsikter med att jobba på förskolan. Det kommer dit mytiska personer på nätterna och en kollega verkar vara besatt av en känd massmördare.

Boken är som sagt väldigt långsam och varje steg framåt är även ett steg bakåt. Theorin lyckas lägga stämningen är på en jämn nivå och samtidigt hålla intressenivån uppe ända till slutet. Handlingen innehåller små små nycker som ändrar berättelsens riktning. Huvudpersonen Jan skildras övertygande som den något labilt störda person han är. Det är med spänning man sitter och väntar på att hans väldigt tunna skyddshinna plötsligt ska brista.

Kommentera